1. Kortfattat och standardiserat innehåll, som lyfter fram nyckelpunkter
Använd standardterminologi: Faroangivelser (H-koder) och försiktighetsåtgärder (P-koder) måste använda fasta fraser som föreskrivs av bestämmelser, och undviker själv-uttryck.
Vetenskaplig informationsordning: Ordna information i ordningen "Fysiska faror → Hälsorisker → Miljöfaror." När flera faror existerar samtidigt, prioritera att visa den högsta riskinformationen.
Undvik redundans: Upprepa inte liknande risker (t.ex. "korrosion" täcker redan "hudirritation"). Se till att etikettinnehållet är kortfattat och lätt att läsa.
2. Hög-kontrast, lätt identifierbar visuell design
Teckensnittskrav: Använd tydliga teckensnitt som fetstil eller Songti för kinesiska tecken, med en teckenstorlek som inte är mindre än 3 mm (ungefär 1,8 pkt). Nyckelinformation (som kemiska namn och signalord) bör vara fetstil och förstorad.
Text på främmande språk bör inte vara större än kinesisk text och bör placeras under den kinesiska texten.
Stark färgkontrast: Bakgrunden och text/grafik måste ha en tydlig kontrast (t.ex. vit bakgrund med svart text, svart bakgrund med gul text). Piktogram visas enhetligt som svarta bilder på en vit bakgrund med en röd ram. Signalorden "Fara" är markerade i rött och "Varning" i orange.
Layouten är logisk: Informationen är skiktad och tydligt prioriterad för att undvika överbeläggning.
Lägg till en svart ram på etiketten, lämna minst 3 mm tomt utrymme för att förbättra den övergripande läsbarheten.
3. Använd hållbara material som är lämpliga för användningsmiljön.
Välj etikettmaterial baserat på lagrings- och användningsscenarier:
Vanliga miljöer: Vattentätt bestruket papper med laminering.
Fuktiga/Utomhusmiljöer: Syntetiska material som polypropen (PP) och polyester (PET).
Hög-temperatur/frätande miljö: Aluminiumfolieetiketter eller speciella självhäftande-etiketter som är resistenta mot kemisk korrosion.
Tryckfärger bör ha UV-beständighet, blekningsbeständighet och lösningsmedelsbeständighet för att säkerställa lång-läsbarhet.
Hög-vidhäftande lim rekommenderas för att förhindra flagning och krullning.
4. Etiketterna ska vara tydligt och säkert fästa.
Etiketter ska fästas på huvudytan eller på den mest synliga platsen för behållaren, för att undvika hinder, slitage eller fukt.
För runda behållare som fat och burkar ska etiketten fästas på den övre-mittsidan, så att den är synlig i ögonhöjd när behållaren står.
Vid byte av förpackning måste den mottagande enheten anbringa överensstämmande etiketter; originaletiketter får inte återanvändas.
Inspektera regelbundet skicket på etiketter; byt ut dem omedelbart om de är suddiga, skadade eller lossnade.
